Av Kristin Lundell (SvD lördag 15 maj 2010)
Jag hittade den här artikeln I förra veckan när jag var på Gotland. Tyckte den va riktigt bra!
De är unga, vackra, rika och deras liv är som en saga – rent bokstavligen. Bakom varje förtäckt dokumentär ungdomsskildring finns nuförtiden ett gäng hungriga manusförfattare. I såren av Laguna Beach: The real Orange County, en MTV-skapad serie om ett gäng rika kids i Kalifornien som kom till efter dramaserien OC:s segertåg över världen, dök storsuccén The Hills upp.
Nästa avknoppning blev The City. Upplägget var detsamma: vardagsintrigerna i ett gäng där alla var snygga och bar Chanel-väskor. 00-talets ny-yuppie-era fungerade perfekt som grogrund för dessa realitydramer där riktiga personer sattes i uppgjorda situationer. I höstas lanserade TV3 Glamorama som jobbade dubbla skift för att skildra det glamourösa livet hos tre it-tjejer i Stockholm. Resultatet blev dock mest genant när The Hills soliga lyxlunchande skulle matchas med iskalla promenader längs Strandvägen.
Nu hoppar Kanal 5 på trenden genom att på sin hemsida deklarera: "Här är Köpenhamns svar på The City". Danska Veninder på 1 Klasse – som i Sverige fått den mer snärtiga titeln Den unga överklassen – följer Line, Mathilde och Louise: tre artonåriga tjejer i Köpenhamn som dricker Moët, knapprar på sina iPhones och bor i lyxvillor. Att Line skolkar från Operation Dagsverke för att spendera pengar längs med Ströget måste vara en kittlande tanke för tittargruppens sms-lånsgeneration. Seriens upplägg är i grund och botten klassisk tonårsromantik som kastar långa blickar efter vuxenvärldens alla spänningar. Som sig bör inom realitydramat skär sig också stämningen i var och varannan scen. Här finns ingen tid för mellanscener, bara drama, drama, drama enligt det typiska formspråket med blickar som säger allt. När en scen avslutas är det med tystnad, pålagd musik och ögonkast som visar att nu var det minsann något som inte slutade som det skulle.
De första två avsnitten kan summeras med att Line vill gå på Lykke Li-konsert men eftersom den är slutsåld tackar hon ja till mysmiddag hos bästisen Mathilde. Lines ex-pojkvän Seb, som hon börjat få ihop det med igen, fixar två biljetter till spelningen. Line hittar på att hon ska vara barnvakt och ställer in myskvällen. Mathilde får reda på att Line ljuger och Mathilde säger till Seb att Line inte vill ha någon kille. Seb blir sur och struntar i att dyka upp på restaurangen så Line får sitta ensam. Sedan är alla sura på alla.
Den unga överklassen är ett enda långt "he said" och "she said" följt av spelade fågelholksminer och där till och med Lines medelålders körlärare lägger sig i intrigerna. Det är som en brevfilm till Bullen där dramat tätnar via Facebook statusuppdateringar. Den enda funktion som programmet egentligen fyller är som tidsdokument. Det som formas nu är en generation som inte bara kommer att vara paranoida drama queens, de kommer också att emotionellt älta ihjäl varandra med talande blickar.
WORD! Och känns det inte sjukt daterat? Jag menar, ärligt talat: vem har tyckt att det varit det minsta fräckt att flasha med "pappas pengar" i Skandinavien efter 2005? Typ ingen.
SvaraRadera