Not going? Forget about it!

Det verkar ha rått lite allmän oro på sista tiden över att jag inte verkar vilja åka iväg till Australien trots allt - efter att jag har varit så ledsen/nedstämd över att det är så lite tid kvar tills jag åker. Jag kan absolut förstå oron, jag har själv undrat varför det känts jobbigare denna gång, än då jag stack till USA. Själv tror jag att det har mycket att göra med att mina relationer har förändrats och fördjupats än mer med min familj, att jag då aldrig bott själv och precis gått ut gymnasiet (skoltrött va bara förnamnet), att jag denna gång inte åker till ett land jag besökt innan och ska bo hos en familj, utan ska klara mig helt själv i större utsträckning än under au pair tiden och jaa jag har knappast blivit bättre på att säga hejdå! Haha. Separationsångesten håller i mig hårt för tillfället och ja, när jag pratar med mina närstående om att vara i Australien i ett år tänker jag på att jag ska vara borta från DEM i ett år, men när jag pratar med andra blir det istället "wooow jag ska fan till Australien i ett år!!" Så ja mina älsklingar, jag låter lite nedstämd från o till för att det är svårt att tänka på ett liv utan er, även om det så "BARA" är för ett år..!

Bottom line är iaf att jag åker, no hesitations. Må det bära eller brista! ;) Men kul tänker jag banne mig ha i övermått!!! :))