Har tänkt att jag borde skriva ett litet inlägg om mina tre första månader här, men det har liksom inte blivit av. Förrän nu. Det där med tid kommer nog alltid förbluffa mig. Eller kanske mer hur hjärnan uppfattar tid. Kan inte riktigt fatta att jag varit här i tre månader redan - fast samtidigt har jag hunnit bygga upp så mycket på denna korta tid så det känns som jag har varit här längre?!
Under dessa tre månader har jag hunnit bo två månader på 18 våningen med världens utsikt, och 1 mån i vårt nuvarande hem, ett stenkast därifrån, som jag älskar och känner mig riktigt hemma i tsm med Jamie. Jag har jobbat pa QT Gold Coast - ett 4,5 stjärnigt boutique designer hotell i 9veckor och hittat massor av roliga människor genom min tid där. Jag har nästan gjort färdigt min första termin på Griffith - med bra betyg dessutom! Har även hittat en hord av roliga människor genom uni som jag hoppas kunna umgås mer med under sommarmånaderna! Första månaden umgicks jag nästan hela tiden med Jamie´s gäng, men allt eftersom jag blev upptagen med jobb o uni hittade jag mina egna små klickar. Tyvärr har jag inte hunnit träffa Eve & Nurpie så mycket som vi velat sen i början av terminen - det är sjukt svårt att balansera våra scheman :-/
Jag tror jag är rätt bra på att anpassa mig vanligtvis. Visst, ibland kan jag bli störd över att saker inte händer som jag vill att de ska ske, men överlag anser jag mig vara rätt flexibel. När jag kom till Australien, however, kände jag mig rätt gammal, oflexibel och hemmakär. Inte likt mig alls. Jag vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig att Australien skulle vara, men nog hade jag trott att jag skulle vara gladare och mera excited än jag var i början. Men de få jag hade lärt känna va alla upptagna och själv hade jag alldeles för mycket fritid för mitt eget bästa. Min förhoppning är fortfarande att jag ska ändra uppfattning medan jag reser runt och ser mer av Australien. Inte så att jag känner mig desperat efter att detta ska kännas som hemma. Tror mer det är en känsla inombords som vill stillas. En känsla av att "du gjorde rätt val i att komma hit". I ett område som Surfers är det svårt att känna sig hemma. Det är så turistigt och Plastic Fantastic som jag brukar säga. Dels för att så många här är plastikopererade, men också för att allt känns plastigt på nåt vänster. Tror dock att det är bra för mig att uppleva det här. Att se andra delar av världen och möta människor från alla världens hörn är aldrig en waste of time, enligt min mening. Tur för alla där hemma att jag inte gått o kärat ner mig i landet kanske ;)
Efter en helg som denna är det dock svårt att säga att jag vill hem. Har umgåtts med sjukt härliga människor, haft pool penthouse partys blandat med Indy fester i olika byggnader på väldigt höga höjder. Surfers har varit infesterat av bogans, men vi lyckades hålla oss undan rätt bra jag o Luiza. Som ni förstår går det fram o tillbaka hur mycket jag tycker om att vara här. En sak är dock säker - utan mina härliga vänner hade jag åkt hem för länge sen!
