Det känns helt galet att denna helg är den sista HELA helgen jag har kvar i USA innan jag lämnar landet för sommaren. Sommaren har bara flugit förbi. Eller har den det? Vet att jag kände som jag hade all tid i världen i början av sommaren, men de senaste två veckorna har jag drabbats av vad som bara kan liknas vid panikartad stirrighet. Jag som trodde jag var klar med det här stället...
Om jag är halt panikifierad så kan jag ana hur mycket värre Em har det just nu. Sista dagarna innan hon lämnar alla nära o kära utan vetskap om det är sista gången på väldigt väldigt länge, om inte för alltid.
One thing is clear... Det blir aldrig som man tänkt sig..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar